lycka kommer till de som skrattar

det spritter i hela kroppen,
det bubblar samtidigt som det bränns,
snart ska jag försöka stänga av,
det ska nog gå bra,
eller så gör det inte det,
men då är det väl meningen då.



nu ska jag skriva min fältstudie på en halvtimme,
lycka till.

äter upp mitt lussebullsförråd i frysen, bikini here i come.
bränner ner alla ljusen i adventsljustaken.
använder upp toalettpappret med snögubbar på.
småäter upp den sista senapssillen.

när jag kommer hem den 17:e januari vill jag njuta av gävles sista vinterdagar,
sen vill jag njuta av ett alldeles lagom vintermysigt åre,
för att sedan återvända till ett gävle på god väg mot vår,
ja man kan ju alltid önska :)

 

ge mig en början eller ett slut,
men det finns gott om tid,
kanske är det även den tiden som är bäst,
den i mellan ingenting.

jag kollar på gamla bilder,
skrattar hysteriskt och kan bara konstantera:
vilket underbart liv jag har och haft,
let it continue!

det jag nyss tänkte göra var dumt,
sen gjorde jag det inte,
och därefter kom jag på att jag int ens ville det från början,
bra jobb börjeson,
jag är fan fri, igen, ännu en frihet,
tack mig själv för att jag älskar mig själv så mycket,
så mycket att jag väljer att göra rätt,
det är viktigt.


4 dagar till thai med en vän,
en vän som är lika blek som mig,
som älskar mat lika mycket som mig,
som är väldigt viktig för mig,
vi kommer få det bra,
jag längtar så.




and while I kiss your face you'll know that I will no longer apologize for you former lovers mistakes

tänkte jag å sa att jag kännde mig piggare från min förkylning,
KUUUUUUUUUUUL att det tänker återvända nu då,
alltså vi snackar 5 dagar,
5 dagar har du på dig att ge dig av, HELT!

jag känner att jag kommer vakna med halsfluss imorn,
jag bara känner det krypa fram,
och tro mig,
jag om någon vet hur halsfluss känns,
imunförsvar? AV RANG? näääää

kanske blir det som vi vill



jag har bestämt mig för att allt ska tas med en nypa salt,
för även om det är värt det om och om och 1000 gånger om igen,
så är jag trött på det, less å galen på den känslan, så vi skippar den,
för den här gången hoppar jag över den känslan som gör ont,
jag tar bara till mig det som gör mig varm, och det är mycket när det gäller det här,
så mycket som det betyder, det spelar ingen roll om jag står still här,
för det är tillräckligt långt för mig, ord som värmer räcker,
jag tror inte på dem på riktigt, men de gör mig varm och lycklig inuti.



och vi får åter se vår fjäril

jag kryper väl till ica och köper alvedon och nässpray.
det är synd att jag inte kan andas,
detta medför ju att jag inte kan prata,
vilket är jobbigt,
och otroligt krävande minst sagt,
JAG VILL PRATA!

kalla fötter?
onda rötter?
jävla nötter?

jag vågar vara modig.





nu ska jag å min förkylning from hell gå å lägga oss,
imorgon ska vi knarka antioxidanter och c-vitamin chocka oss.
om jag inte varit förkyld hade jag nästan varit så glad satt jag blivit rädd,
så tur att jag är förkyld så att jag slipper vara rädd, eller något sånt.

sov gott
// världens lyckligaste tjej men världens finaste familj

ja om pm skrivning räknas till julstök så,
men visst tusan får man skylla sig själv,
japp det får man.

nu tänker jag plöja igenom ett pm på nån timme,
kan gå, men går antagligen inte, äh det ska gå.
sen tar jag nog med mig datorn och mitt pick å pack,
kilar bort till mammsen å tjuväter av köttbullarna,
försöker få ihop ett till pm, ja jag måste,
och kryper sen ner i mammas säng och vaknar,
PÅ JULAFTON.





ett tag var jag lite orolig att jag var glad bara för att jag ville vara det,
men efter att noga övervägt varenda tanke på allt och alla har jag kommit fram till följande:
jag är så himla glad på riktigt och det är för att jag har de finaste vännerna och familjen i världen,
för att jag är jag, för att jag förtjänar det och för att jag tillåter mig själv att vara det.

vissa tänker säkert, jahapp, det gick fort från botten till toppen,
men om jag ska vara helt ärlig så har jag nog aldrig riktigt varit på botten,
nej långt ifrån faktiskt, har nog legat å flytit ovanför utan hela tiden,
fast med fel inställning och fel val och beslut,
med inbillningar om att jag vill något som jag vet att jag inte skulle vilja egentligen,
när jag väl är där.

så alltså, jag är så himla glad att jag är där jag är nu,
där jag mår som bäst, där jag är så mycket jag som jag kan,
där ingen i mitt liv omedvetet kan påverka mig negativt.

den här känslan är så underbar och allt jag tänker göra är att njuta,
njuta så länge den varar,
och det är även upp till mig att påverka mitt liv så att den varar.




mer linda än såhär blir det inte

här sitter jag och dricker pepparmynts te med ingefära och honung,
det äckligaste jag vet,
får kväljningar efter varje klunk

här sitter jag och har inte pluggat ett jota,
vilket betyder att jag kommer behöva göra det hela dagen imorgon

här sitter jag och inte kan andas,
och halsen gör sådär ont som bara min hals kan



trots att det är himla tröttsamt å drygt så känner jag faktiskt ändå inte att jag vill klaga,
nej jag är faktiskt så himla nöjd endå.

kanske har jag lärt mig att 1000 fördelar väger tyngre än 3 nackdelar,
jag tror nog det.








och förresten,
jag vet mycket fint

är det verkligen okej att ha det såhär bra?
JA



det är bara jag och en öppen värld,
öppna sinnen,
öppna landskap.

jag väljer själv vart mitt liv tar mig,
ingen annan kan välja,
bara jag.

jag väljer vilka jag har i mitt liv,
jag väljer med mitt hjärta,
och jag har de finaste i världen,
vissa kan jag inte ha där just nu,
men i framtiden när vi hittat rätt,
så vill jag att du ska vara en av dem med.




no more walls

jag älskar allt med mitt liv förutom att det är så jävla mycket snö!
och om 13 dagar kommer inte det längre att vara ett problem!


bara tanken på att få slippa snö i två veckor gör mig lycklig,
tanken på att få gå barfota i stranden med en av mina bästa vänner,
det gör mig till världens lyckligaste!

det är en bra söndag,
var jag än går från den punkten jag befinner mig på,
vad jag än beslutar så finns det bara bra beslut.



jag kommer somna gott inatt,
för den här känslan är en fin känsla.

something told me to run
and honey you know me
it's all or none



mitt i alla lycka, all kärlek, allt fint,
så tvingas man ta beslut, riktiga beslut,
besluta att man inte vill något som man samtidigt vill,
men man vet, att det är bäst så, för alla, för hela världen.
jag är en så fruktasvärt ljus människa, jag ser något fint i allt,
även i alla, tyvär är det inte alltid så bra för mig att jag gör det.



jag kan inte låta det här ta över allt annat som är så himl bra just nu,
fina, fina, underbara liv.

gårkvällen var grym,
sååååå grym.
pedagogerna svettades som vanligt mest på hela dansgolvet,
snacka om workout.

men verkligen sjukt lyckat,
lyckligt, underbart, fint,
så var hela dagen igår.

så ska hela dagen idag vara med,
hela veckan, hela månaden, hela året,
alla år,
hela livet.

för det är jag själv som väljer,
ingen annan styr mitt liv,
jag styr,
jag ska bli bättre på att styra rätt,
jag är redan på god väg.


höll mig inte till planen igår,
men skit samma.
jag har lyckats bryta åtminstånde ett mönster,
eller en del av ett mönster.
och hur mycket kan man egentligen begära?
jag får helt enkelt hålla mig till planen nästa gång,
och bryta mönster,
bryta 1000 tals mönster,
men vi börjar här!

sitter inte i kläderna jag bär,
inte heller i vad jag lyssnar på för musik,
vilken religion jag tillhör,
eller vad min favoriträtt är..




JÄMSTÄLLDHET,
det här är jämställdhet för i helvete!

aldrig har jag kännt mig såhär stor och liten på samma gång,
såhär vacker och ful på samma gång,
såhär elak och snäll på samma gång,
såhär omtyckt och ogillad på samma gång,
såhär uppskattad och ouppskattad på samma gång.

äh låt det vara så och ge mig något riktigt nästa gång,
jag behöver något riktigt för att någonsin ens bry mig igen,
men jag kan leva med att inte bry mig igen,
jag tror det.






du kan väl sakna mig ibland
du kan väl stirra upp mot stjärnorna
så att vi har nåt gemensamt

jag känner att jag lever,
jag lever, jag lär, jag älskar,
och jag älskar att känna,
det är det bästa jag vet,
även om det gör ont ibland.




jag ångrar ingen sekund,
det positiva väger över,
jag behöver inte ens fundera,
det är så.




känner mig redo att göra det jag vill,
alltid velat,
det jag borde och är gjort för.

vill jag vara ledig nästan en hel månad?
svaret i just denna sekund när jag sitter här i källarn på praktiken: JA.
svaret ikväll när jag sitter hemma i soffan och tänker på förbjudna ting: FETNEJ.
det var det, julafton? jag har aldrig längtat så mycket och så lite efter det på samma gång.
allt går i kras, alla går i kras.
men vi lever bara en gång, 1000 tals enligt hinduerna dock.
den gången är nu och jag kommer fortsätta leva väl, som jag alltid gjort,
det du, du och du tycker är fel tycker jag är skitkul, okej?
fatta att jag inte bryr mig. jag gör om, gör rätt,
och ger mig aldrig aldrig någonsin in i något sånt där igen....




den där dörren som fungerar enligt den som kliver in..
jag har låst den från insidan.
skyll dig själv

är det finaste man kan ha,
det är nu jag märker vilka som verkligen är de riktiga,
jag önskar att du var en av dom, det verkar inte så..



det är 1000 gånger värre att förlora dig,
det gör såå mycket ondare.
jag trodde aldrig att jag skulle behöva göra det,
jag hoppas du kommer tillbaka, prioriterar om..
jag önskar det,
du som är så nära mitt hjärta,
en del av min familj,
ja så stor är du för mig.

2 dagar i rad,
11 gånger på 22 timmar,
3 timmar i sträck.

vad har hänt?
jag som inte kunde.
visste inte att det var såhär stort,
jag trodde verkligen inte det.

jag behöver det,
fortsätt,
fortsätt,
fortsätt,
ge mig mer!
jag behöver det.


ps. du är det finaste jag vet, men det skiter man väl i.

är en lång tid,
men för vissa inte förevigt,
tydligen.

en vän?
för mig är du föralltid,
för dig är jag i vägen.

är jag en sån?
en sån som jag tycker att du är,
en sån som jag tycker att man inte ska vara.
byter jag ut nu?
jag vill inte tro det.
jag tror att det hela tiden legat där i bakrunden,
sen första gången har det alltid legat kvar,
det har bara glömts bort med hjälp av andra,
men det har aldrig försvunnit,
kommer det någonsin göra det?
och hur länge kan man egentligen våga chansa sådär som du?
våga förlora, något viktigt.
är det då verkligen viktigt?

one done, one left to do

hur kan en sån liten kropp som min rymma så mycket,
kanske är det därför jag alltid tänkt att min benstomme väger så mycket?
för trots att jag alltid varit ganska smal så har vikten inte alltid stämt med det,
kanske är det alla min känslor och tankar som gör att jag psserar 65kg sträcket?
jag vill tro att det är så och innan våren kommer vill jag väga 10 kg mindre,
jag vill väga 10 kg mindre känslor men fortfarande ha min rumpa kvar,
det får till och med vara fläskigare om den vill, bara jag tappar vikt i tankar.

för hur mycket tankar och känslor än kroppen rymmer så hör dom inte hemma där inne,
i lilla lilla mig,
dom vill ut,
och allt för lätt är det att spilla ut vissa av dom,
på fel ställen,
vid fel tillfällen.
jag är bra på det.
jag är bra på att älska.
vid fel tillfällen i livet.
när jag egentligen inte har tid,
ork, lust eller mening med det.

jag är i och för sig bra på att älska mig själv med,
det har jag nästan alltid varit,
jag vet mina styrkor och mina svagheter,
och jag älskar dem flesta av dem..
jag hatar mig själv dock för en sak,
och det är att jag för första gången i mitt liv börjat tvivla,
tvivla på att jag verkligen är bra,
och det är inte jag som fått mig att börja tvivla,
men det är jag som låtit dig få mig att tvivla,
helt mitt ansvar,
och alltså,

helt mitt ansvar att avsluta.