lycka kommer till de som skrattar

grym vecka hittils,
dock inte ett ord skrivet på hemtentan,
som vanligt alltså.
men som sagt, jag jobbar bäst under press.
imorn kör vi!



jag känner mig nöjd över att jag försöker,
fast jag inte har någon lust att någonsin vara där igen,
så försöker jag med något som jag vet kan hamna där.
jag är så jävla ofeg, jag hatar att det är så ganska ofta,
andra skulle nog säga att det finns mest fördelar med det,
det är nog bara fega som ser det så.

i slutändan tycker jag ändå att det är värt det, det vet jag.
jag trodde aldrig att jag skulle säga det här men,
jag törs igen, jag vågar igen, jag kan igen, och jag VILL igen.
inte nu, inte imorgon, inte den här veckan, men sen.

och aldrig aldrig aldrig mer ska jag ens försöka lyssna på min hjärna,
i de fallen finns det bara en kroppsdel att rätta sig efter, och det är en muskel.

bästa söndagen på länge.
jobb, dans, skratt, coca-cola, kakor, ljus mys.
det säger allt, att jag känner såhär på en söndag,
jag står på toppen av ett berg!!!

för jag vet ju förfan det!
jag kommer ta mig tillbaka till samma ställe jag var den 4:e maj,
jag bara vet ju deeeeeeeeeeeeeeet :)

maj var en underbar månad, en av de bästa i mitt liv.
november ska bli ännu bättre! å ja tvivlar inte en jävla sekund på det!!

idag är du inget annat än en bruten arm för mig, det känns bra, för det kan man åtgärda.
det kan läka. fort. det kanske bara till och med är en stukning.

hösten gör min lugn och ro på något sätt, jag hinner med att andas, och det var längesen nu.

"Om att bestämma sig för att aldrig gå vidare, ALDRIG.
om att bestämma sig för det som är det sämsta för en själv,
men det bästa för andra, som vill äta kakor de tycks ha å sedan ha dem kvar.
Jag vill inte vara en jävla kaka å ingen jävla idiot någonsin ska få äta mig."




idag är en sån dag, en sån dag när det inte spelar någon roll vilken bra dag det varit.
det är ändå irriterad jag går å lägger mig och hoppas på att jag ska vakna på en bättre sida imorgon..
ironiskt nog så har jag bakat kakor idag, men min bästa vän jessica, det var mysigt och hur bra som helst.
men vissa saker måste man greppa och ta tag i för att kunna släppa, och då hjälper inte ens kakor och en bästa vän..
den enda personen som kan göra något åt det är jag, så jag tar och gör det.
de tre vännerna och tauron har även skrivit klart ett pm, iallfall typ :) vilken känns mycket befriande..

den bästa sommaren..

You have it all.
The ceiling cracks and you fly but I fall again.
Please say goodbye.
Take your love out of me and don't ask me why.
I'm not your friend.
Trying to stand but you bend me again.
What's up with that?
Takes more than this for me to take off my hat!

minnen är både det bästa som finns, och det värsta som finns.
hur som så har jag belönats med att bara minnas det som var bra,
det som gjort ont och varit jobbigt försvinner ganska fort från huvet,
men det är på gott och ont det med, har jag märkt med åren,
jag känner ingen som förlåter så lätt som jag..

men jag ska stå fast, för där jag står vill jag stå,
där jag står mår jag bra, där jag står nu blir jag lycklig.

Den där pojken jag aldrig kände
Som gick på gator jag aldrig såg
Och tänkte tankar jag aldrig tänkte
Under ett tunt och flygigt hår

Och alla känslor slog och sprängde
Hela vardagen full med hål
I en tid då inget hände
I en stad som alltid sov

Men älskling vi var alla en gång små
Ja, vi var alla en gång små

all we know is distance,
we´re close and then we run.

jag önskar att det här handlade om mig,
men tyvär handlar det om ER!
jag hoppas att det inte förblir så föralltid.


tur att jag är en sådan lycklig och glad människa av naturen,
och att jag älskar den situationen jag är i när jag väl är där.