lycka kommer till de som skrattar

mitt hejdå igår betydde inte hejdå bloggen,
men det gör detta hejdå :)

så hejdå mina 10 trogna läsare ;)
haha!




och hej hej,
linda version 2,
och livet version 100%


:)

hejdå :)






jag å ett gång chokladbollar,
funkar fint en tisdagkväll :)

back on track
jag lär mig,
om och om igen lär jag mig,
samma sak.
nu borde jag ha lärt mig på riktigt,
jag tror verkligen det.

jag är glad att jag klev upp imorse,
tog tag i den här dagen,
den här underbara, fina dagen,
som den faktiskt varit och är.


livet är bra vacker,
men man måste våga leva det också.

rädsla är det hemskaste jag vet,
det jag ogillar mest,
rädsla,
grunden till ont,
jag tror det.




jag ska sluta vara rädd.















your destiny is never tied to someone who leaves you.

jag är världens gladaste den största delen av min tid,
det måste jag säga,
jag känner mig lycklig nästa alla sekunder som existerar.

men ibland måste man få vara arg och tom,
just nu känner jag att jag kan få vara det,
så det tänker jag vara,
lägga mig,
skita i skolarbetet,
och bearbeta alls det där som gärna bara kan få försvinna ur mitt liv precis denna sekund.


och rebecca och michaela, kom hem!
gävle är en dyster plats utan er,
inte lika galen,
inte lika fin,
inte lika mycket mitt hem.





jag skulle vilja säga ge mig en sommar,
och ja klart jag vill ha sommar.
men just nu känner jag bara:
GE MIG EN HÖST.


den här platsen är inte menad för mig nu,
jag måste få växa,
det gör jag inte här.

så linda, var det här bevis nog för dig?
fattar du nu hur det verkligen ligger till?

ja för första gången så tror jag fan att jag fattar på riktigt,
inser på riktigt,
hur skönt?
S K Ö N T



hur ont?
O N T












I´ve got another confession my friend, I'm no fool

jag vet inte hur jag ska bete mig,
jag har så ont att jag skrattar,
ja jag skrattar varje gång det hugger till,
vilket är ungefär varje sekund,
det gör så ont, inte bara just där jag gjort illa mig,
nej det ilar genom hela kroppen,
och jag mår illa,
jag vill spy.

och jag förbannar mig över mitt dumma påhitt,
att jag inte gillar att ta värktabletter,
detta gör ju att den här situationen blir aningen jobbigare,
då jag verkligen behöver värktabletter har jag inga,
och jag undrar om det är värt en 2 timmars smärt-promenad?
för det är ungefär så en promenad till den närmsta affären skulle bli.

men förhoppningsvis går det över om några dagar,
eller iaf släpper,
och jag är inte så bitter endå,
jag har ont bara,
kanske är det bra att känna att man lever,
antagligen :)

insåg i en sekund att jag var för såld
sen kom jag genast på att det inte var så
bra jobbat duktiga hjärna :)

så jag slipper nog gå i ide,
å det är ju bra,
för trots min kärlek till egentid,
så är jag en alldeles för social person,
iallafall för att gå under jorden.

ikväll firar vi livet å det börjar bli dags att börja stöka lite,
tänkte hinna dammsuga, laga mat+äta mat, glida runt..
sen ska man väl styra mot dusch och såna bestyr.

skulle vilja hinna slänga i lite skumtoning i håret med,
för det kan behövas när man valt den mest svårbehållna färgen i världen,
men det är värt det, för jag trivs bäst såhär :)




pippi, out

om du skulle se mig nu skulle du ångra beslut.







det snöar ute,
det spelar ingen roll för mig,
jag myser under täcket,
lyssnar på den vackraste rösten jag vet,
och är sådär onödigt känslosam,
och barnsligt lycklig på samma gång.




http://www.youtube.com/watch?v=mzfNU76f2V8 ♥

väntar med iver på att få fylla i nästa ansökningsblankett,
som jag hoppas dimper ner i min brevlåda inom en snar framtid.
jag kommer nog bli lite av ett proffs på det här sen,
att fylla i ansökningsblanketter allså.

jag vet inte vart jag vill,
jag vet inte vart jag ska,
men jag vet hur jag vill ha det,
jag vet vad jag vill uppleva.
äventyr

men ett stort eller litet?
eller lagomt?
eller allmänt osmart?

det får vi se när hösten smyger på
nu ska vi ha vår och sommar och leva,
bara leva det goda, fina, vackra livet

jag är så jävla kär just nu,
i livet alltså,
det är det bästa jag någonsin kommit fram till,
jag gjorde det idag när jacob fastställde fakta,
fakta jag grubblat över under natten,
det var ett utomordentligt fastställande.
låt oss nu hoppas att det håller längre än till lördag kväll?

det gör det,
och om det inte det så tror jag på ödet och är lika glad endå

för kärlek är kärlek även om den kommer från ett håll,
även om den bara kommer från en person,
och inte från den andra tillbaks.
kärlek är kärlek även fast det bara är jag som slänger den på någon,
lika mycket som den är kärlek om någon slänger den på mig.
man behöver inte fånga den, ta emot den.
jag har lärt mig så mycket av livet, av mig själv, av människor, av tiden

tack,
speciellt tack till mig själv som är helt jävla sjuk i huvet,
det ska man va,
då är man oftast gla :D

försöker fylla i en ansökningsblankett,
nej det är ju inte särskilt svårt i sig,
men tänk om det verkligen blir så,
att det som ansökningsblanketten faktskt avser,
händer..
vill jag det?
mer är mycket annat här i världen!
men vill jag det just nu? är det här rätt tid?
jag vet inte!
ligger det rätt i tiden?
inte ett fel!

jag vet att om jag när det börjar närma sig känner att det verkligen är vad jag vill,
då blir jag säkert inte den som får.

och jag vet att om jag bestämmer mig för att det verkligen inte är rätt tid nu,
då blir det tvärtom.

är inte det typiskt?

när jag äntligen kommer på varför jag har feta bulan i bakhuvet,
skulle jag kunna tänka att vad fan linda,
här har du anledningen till en del vad du gjort med dig själv..

men istället skrattar jag högt, och tänker,
det är såhär man lever,
galet men passionerat,
vilt och hänsynslöst..




om det endå hade varit för att jag ramlat in i ett handfat,
inte denna gång, inte denna gång,
kanske nästa gång..

jag älskar att framtiden är oviss,
jag älskar det.

jag älskar att bli överraskad,
jag älskar spänning.

jag älskar att jag vet vad jag vill,
jag älskar att jag är öppen endå.






jag har tagit igen all missad sömn nu,
12 timmar sov jag inatt,
vaknade 0 gånger,
drömde fina drömmar,
för minnen är det finaste som finns,
och de ska inte göra ont,
jag har slutat låta dom göra ont,
jag ler när jag tänker på dem,
de är så fina,
och de finns samlade i mitt hjärta,
det kommer de alltid göra,
precis så vill jag att det ska vara.

min och carolinas avskedsfest.

förväntansfulla, peppade, glada.
helt ovetande om hur stort det verkligen skulle bli sen,
hur mycket de månaderna påverkade mig som människa,
bara positivt, verkligen bara positivt,
en stor del till varför jag är den jag är idag,
jag är så glad över de månaderna,
och jag tänker på de varje dag,
jag tänker på er varje dag.